rebeckathoden

Jag hatar att tänka tillbaka på allt, jag hatar att gråta mig till sömns om nätterna. Jag önskar att jag bara kunde lägga allting åt sidan, åtminstonde en dag!

Känns skönt att vi kan kunna prata ut om det som hänt. Men är det på bättringsvägen eller är det jag som inbillar mig? kommer det bli bra nångång? Eller kommer vi fortsätta som vi gjort dom senaste månaderna/året ? Är det värt att ens försöka? Är det värt att ge det en chans och riskera att vi mår piss i slutändan ändå?  Jag har så mycket tankar och frågor som jag inte kan hitta något svar på.. Vet inte vad jag ska ta mig till, vet inte vart jag ska ta vägen längre.

Jag saknar dig, jag älskar dig, jag behöver dig! Varför kan livet inte bara vara en gnutta enklare? varför ska det vara så jävla komplicerat alltihopa? Blir så trött, på allt..

Stort fett jävla heartbreak! 


godnatt!