rebeckathoden

Kan inte sluta tänka tillbaka, på den där tiden då det var du&jag.. Vi hade det så jävla bra, och jag ville inte att nånting skulle vara annorlunda.  Vad var det som hände? Vad gick snett? Det är så många gånger som jag tänkt tillbaka och önskat, att allt kunde vara som då.

Även fast du förstört en stor del av mig, och jag bestämt mig för att lämna dig bakom, i det förflutna så tänker jag på dig, varje dag! Jag antar att en del av mig fortfarande älskar dig. Frågan är, hur lång tid ska det ta? Tills jag verkligen kan släppa dig helt? Har fortfarande en bild på dig när du var liten inramat på mitt skrivbord.. Så många gånger jag har tänkt att ta bort det, kasta det och radera dig helt ur mitt liv.. Jag vill inte ha sånna människor som förstör och gör vardagen allmänt jobbig. Hur mycket jag än vill, så känns det omöjligt.

Kom och tänka på den sommarkvällen vi drog och spelade fotboll bara du och jag, och sen la oss i gräset och kollade på stjärnor. Vi låg där i gräset i över en timme och skrattade och hade så sjukt kul! Jag njöt verkligen, tänkte att vad skönt att vi kan umgås, som kompisar trots det som hänt.. det varade inte länge..

snart 2 månader har gått, du har hört av dig en gång.. Då du slänger ur dig massa skit. Är du ute efter att såra mig? Isånnafall har du lyckats jävligt bra!

Hur mycket jag jag än vill hata dig, så kan jag inte påstå att jag lyckats.. Jag trodde jag skulle klara mig bättre utan dig, vilket jag kanske gör.. men som jag inte märkt än, Jag tror jag saknar dig, fastän jag inte vill erkänna det för mig själv.


Algo que llama amor, no es en mi vida.