rebeckathoden

Ja, här kommer ett såntdär inlägg som ni egentligen inte behöver lägga ner energi på att läsa. jag bara behöver skriva av mig, that's it!


Under kvällen har jag verkligen insett hur mycket man kan förvånas av en människa (i detta fall, flera). Varför ska det alltid bli en jävla massa bråk? Kan man inte beté sig som vuxna människor (vilket dom flesta snudd inpå är) och föra en konversation istället? Att se en av sina bästa kompisar hamna i slagsmål är det värsta jag vet om. Och idag blev det för mycket. Jag klarar inte av att se en person som jag bryr mig om, som står mig nära och ställer upp i vått och torrt, ligga och slåss/bli slagen. Och det är inte en smäll på käften utan brutalt. Jag blir orolig, tänk om det skulle gå över styr? tänk om det inte går lika bra nästa gång? Vad händer då? Nej usch, hemska tanke. Efter idag, är jag iaf riktigt trött på denna stad och människor som kommer hit och tror att dom kan komma och säga vad som helst utan att det uppkommer konsekvenser. Jag menar , come on.. vilka tror ni att ni är? 

Jag är verkligen glad och uppskattar från botten av mitt hjärta att jag har mina vänner här, som verkligen visar att dom bryr sig. Vad skulle jag göra utan dom? Nej ingenting. Falun hade sugit, mer än vad det redan gör om jag inte hade dessa människor som finns där när och vad det än gäller, som inte är längre än ett samtal bort. Ett samtal och dom kan vara här på tio min. Det är vad jag kallar äkta vänskap och det är sånna människor man ska ta vara på, sånna som verkligen ställer upp. Som en riktig vän gör.



tack och hej!